Vem har gett oss rätten att ta ett skriftord ur sitt sammanhang och göra det normativt på et sätt som överskrider textens räckvidd?
Jag är glad över de reaktioner som har kommit på
min första text i tidningen Dagen, Sverige (21/3), och jag delar många av reflektionerna, inklusive
den sista artikeln, skriven av Ulf Bergström. Tack för det respektfulla
tonläget! Eftersom flera av replikanterna har hänvisat till vad Paulus
skriver i Romarbrevet, vill jag använda denna avslutande replik för att
diskutera Romarbrevets första kapitel.
Så hur ska vi förstå Paulus? Vad texten beskriver är ett liv
utan kunskap om Gud. Paulus ställer en diagnos över det tillstånd som
mänskligheten har hamnat i. Samtidigt är det den mest omfattande texten i Nya
testamentet om homosexualitet.
Paulus beskriver här en form av homoerotik som är frikopplad
från alla ansvariga, etiska ramar. Det är en text om avfall, begär, skamliga
lidelser, promiskuitet, lögner, otukt och orenhet. Det som sägs här, är avsett
att väcka avsky. Det beskriver drifter som totalt trumfar etiken. Guds dom blir
att överlämna sådana människor till en förlorad urskillningsförmåga.
Paulus visar alltså att det finns människor och miljöer som
är experimentella och otrogna, präglat av en livsstil som är fri från allt det
som kännetecknar en förpliktigande kärlek, byggd på kristen etik. Då så väl som
nu.
Frågan i mötet med Romarbrevet 1 är därmed given: Vilken är
den mest precisa och bibeltrogna tolkningen av denna text?
För det första kan texten omöjligt vara en
generell beskrivning av alla homosexuella samlevnadsformer. Det skulle vara
djupt orättvist gentemot en grupp människor som genom historien har känt
samhällets förakt, inte minst på grund av just den här texten. Texten är inte
representativ för det vi kan kalla ”ansvarsfulla samkönade relationer”.
Bara föreställ dig vad som hade skett om heterosexuella hade
fått höra något liknande: att alla var dominerade av ett levnadssätt som bara
förtjänade att väcka andras avsky och förakt.
Om vi upprätthåller denna tolkning riskerar vi att spegla de
attityder som fortfarande finns i antihomosexuell propaganda, såväl religiöst
som politiskt. Konsekvenserna av en sådan tolkning är fortfarande tydliga i
homofobiska miljöer världen över.
Men vi upprätthåller också stereotyperna från en förfluten
kultur. Som vi vet drabbade de inte bara de mest dekadenta miljöerna utan alla
homosexuella, med straffrättsliga förföljelser och med offentlig moralisk
fördömelse. Det var ett sätt att läsa bibeltexten som lockade fram "det
homoerotiska monstret".
Denna oprecisa tolkning är ett nederlag för det
som konstituerar kyrkan: Den byggs inte på könsidentitet utan endast på att vi
alla tror att Jesus Kristus är Herre, att vi är döpta i den treenige Gudens
namn, att vi har fått Anden och att vi förkunnar evangelium om hans nåd och
helighet.
Kristna homosexuella har en annan horisont än Romarbrevet:
Deras tro är inte exempel på avfall från Gud, utan snarare på tillhörighet till
Gud. De vill gärna bli integrerade i kristna kyrkor. Vem har gett oss rätten
att ta ett skriftord ur sitt sammanhang och göra det normativt på ett sätt som
överskrider textens räckvidd?
Därför måste vi adressera Romarbrevet 1 på ett annat sätt:
Att sexuell promiskuitet är utesluten inom den etiska modell som handlar om att
ta ansvar för den andre. Texten framställer åsikter och handlingar som är av
sådan karaktär att de även i dag bryter med kristen etik. Jo, Paulus är
fortfarande aktuell!
Detta visar på vikten av etik i teologiskt arbete, eftersom
etiken ofta är teologins konkreta uttryck. Etiken representerar den viktigaste
korrigeringen i mötet med de delar av samtidskulturen som också i framtiden
kommer att stå i konflikt med de värden och ideal som kännetecknar kristna
kyrkor.
Under det att jag forskat på samlivsetiken
har det blivit allt tydligare att den bibliska etiken utmanar oss att tydligt
skilja mellan trofasta parrelationer och de mer utagerande livsstilar som det
fortfarande behöver resas ett moraliskt skydd emot.
När vi tolkar texter måste vi vara säkra på att den
historiska kontext och den verklighet vi riktar texten mot överensstämmer.
Principen är att texter som beskriver livsstilar och ideologier som skiljer sig
från den etiska profil som Bibeln förmedlar, får inte tillämpas på andra än
just dem som blir direkt omtalade.
Det är alltså vad texterna konkret säger som
måste vara avgörande för vår tolkning. I samlivsetiken – och speciellt i
kyrkornas syn på homosexualitet – måste vi erkänna att alla tolkningar tyvärr
inte reflekterat evangelium.
Alla pastorer och teologer har ett intellektuellt och
moraliskt ansvar att vara ansvarsfulla uttolkare av Skriftens ord. I framtiden
behöver vi därför utveckla en etik som stämmer överens med sanningen om att det
är på trohetsfrukterna som god samlivsteologi ska kännas igen.
Här utmanas vi alla, oavsett sexuell identitet.
Publisert i Dagen, Stockholm, uke 23, juni 2025